Dimma, sikt och när den löser upp sig

Meteorologiskt är gränsen mellan dimma och dis satt vid sikten: understiger sikten 1 kilometer kallas det dimma, mellan 1 och 10 kilometer talar man om dis. Båda uppstår av samma sak – vattenånga som kondenserar till mikroskopiska droppar i luften nära marken – men dimma är tät nog att göra det svårt att se hus, träd eller andra bilar på rimligt avstånd.

Nyckeln till dimma är daggpunkten: den temperatur luften måste kylas till för att bli mättad med vattenånga och släppa ifrån sig kondens. När lufttemperaturen närmar sig daggpunkten stiger den relativa luftfuktigheten mot 100 procent, och till slut börjar vattenånga kondensera till de små dropparna som gör luften grumlig.

De vanligaste sorterna

Strålningsdimma är den vanligaste typen i inlandet. Den bildas under klara, vindstilla nätter när marken snabbt strålar ut sin värme mot en molnfri himmel och kyls ner. Luften närmast marken kyls med den, når daggpunkten, och en tunn dimbank lägger sig i låglänta partier och dalgångar där kall, tung luft samlas. Den är ofta som tätast strax före soluppgången och löser upp sig ganska snabbt när solen värmer marken.

Advektionsdimma bildas i stället när relativt varm och fuktig luft rör sig in över en kallare yta, till exempel mild havsluft som glider in över snötäckt mark, eller varm luft över kallt vatten. Den kan uppstå när som helst på dygnet, oavsett vind, och tenderar att ligga kvar längre eftersom den inte är beroende av nattens utstrålning för att bildas.

Sjörök, som ibland syns tidiga kalla mornar över öppet vatten, är egentligen motsatsen till advektionsdimma: mycket kall luft rör sig ut över förhållandevis varmt vatten, vattnet avdunstar snabbt och ångan kondenserar direkt i den kalla luften ovanför. Frontdimma uppstår längs väderfronter där regn faller genom kallare luft och fuktar upp den tills den mättas.

Varför klara, vindstilla nätter är dimmans bästa vän

Molntäcke fungerar som ett lock som håller kvar värmen som marken annars strålar ut mot rymden. En klar himmel släpper igenom den utstrålningen obehindrat, vilket gör att marktemperaturen kan sjunka flera grader under lufttemperaturen på 2 meters höjd under en enda natt. Vind, å andra sidan, blandar om luften i de nedersta metrarna och hindrar den kallaste luften från att lägga sig stilla mot marken. Det är därför de tätaste dimbankerna oftast uppstår i just den kombinationen: molnfri himmel och nästan ingen vind alls, gärna i en fuktig dalgång eller nära ett vattendrag.

Hur dimman löser upp sig

Solens uppvärmning av marken är den vanligaste orsaken till att strålningsdimma försvinner. Så fort marken blir varmare än luften ovanför upphör anledningen till att dimman bildades, och de små dropparna avdunstar tillbaka till osynlig vattenånga. Processen går snabbare på hösten, då solen står lägre och värmer mindre, vilket förklarar varför höstdimma ibland ligger kvar långt fram på förmiddagen eller i enstaka fall hela dagen.

Vind kan också lösa upp dimma, men effekten är dubbel: måttlig vind blandar in torrare luft uppifrån och river sönder dimbanken, medan mycket svag vind i stället kan sprida ut samma fuktiga luft över ett större område utan att den försvinner. Ökar vinden kraftigt omvandlas dimman ofta till lågt liggande stratusmoln i stället för att lösas upp helt.

Sikt i praktiken

För en bilist innebär tät dimma, med sikt under 200 meter, att bromssträcka och reaktionstid inte längre räcker till vid normal hastighet – därför sänks hastighetsgränserna i praktiken kraftigt vid sådant väder, och dimljus fram och eventuellt bak bör användas. Vid sikt under 50 meter, vilket förekommer i de allra tätaste dimbankerna, är det i praktiken farligt att köra i mer än gångfart.

Till sjöss är dimma en av de mest respekterade riskerna, eftersom fartyg och andra hinder kan vara omöjliga att se på flera hundra meters håll trots att radar och AIS fungerar utmärkt. Ljud bär ofta märkbart olika i dimma jämfört med klar luft, vilket gör det svårare att lokalisera en annan båts signalhorn enbart på hörseln. Radarreflex förblir dock opåverkade av dimma, till skillnad från synligt ljus, vilket är en av anledningarna till att radar är standardutrustning för längre färder.

Varför är det ofta dimmigt vid sjöar och åar på morgonen?

Fuktig luft nära vattendrag kyls lätt ner till daggpunkten under klara nätter, och vattnet tillför extra fukt som gör kondensationen mer sannolik just där.

Kan det vara dimma fast det inte känns särskilt fuktigt?

Ja. Det är den relativa luftfuktigheten, alltså hur nära luften är mättnad vid rådande temperatur, som avgör, inte den absoluta fuktmängden. Kall luft behöver mindre vattenånga för att bli mättad än varm luft.

Varför försvinner dimman snabbare i stan än på landet?

Städer är varmare på natten på grund av värmelagring i asfalt och byggnader, den så kallade värmeöeffekten, vilket gör att marktemperaturen sällan sjunker lika lågt som på öppen landsbygd.

Prova att jämföra en klar, vindstilla natt med en blåsig, molnig natt i visualiseraren och se hur förutsättningarna för dimma skiljer sig. Läs också om hur vind och temperatur samspelar i temperaturguiden.